söndag 19 september 2010

Hemma!

Nu är vi hemma igen, inte pappa som fortfarande är på Malta, men vi är hemma. Jag tycker att det är lagom roligt, Nellie vill inte alls vara hemma då hon under veckan blivit bortskämd med att bli runtskjutsad i vagnen i värmen mest hela tiden och här hemma försöker jag lägga henne på golvet och leka men hon vill bara vara med mamma. Leo njuter av att vara hemma, även om han badade som en riktig fisk där borta hela tiden, och älskade värme och sol, men han längtade efter pappa, småbilar och sitt garage varje dag.
Om jag får bestämma så åker vi gärna tillbaka nästa år, och då med hela familjen! Vi var supernöjda med hotellet, även om vi fick åka en hel del hissar för att komma till vår byggnad som låg uppe på berget. Middagsbuffén var kanske i senaste laget då den öppnade när barnen brukade lägga sig hemma, men maten var god, vinet var billigt och vi njöt verkligen av att slippa laga mat, diska, planera mat och annat som hör vardagen till!
Flygresan ner gick jättebra, barnen var duktiga som underhöll sig själva hela tiden och de passade också på att sova en stund så det kändes bara skönt att åka ner trots lite tvivel om hur det skulle gå när vi vinkat adjö till våra respektive. Flygresan hem var ett annat kapite, incheckningen tog över en timme, de missade att skriva in en av bebisarna på hemresan så det tog en evighet innan vi fick komma iväg till gaten, säkerhetskontrollen gick ok med två trötta barn, jag fick bära Leo och en av tjänstemännen fick scanna Nellie, och sen fick vi springa till gaten då det var 15 min(!) tills planet skulle lyfta! Väl framme trötta, varma och hungriga fick vi vänta........och vänta..........och vänta........... 10 min sa personalen, 20, 10, och så höll det på......ingen info alls...... efter en lång väntan vid gaten och över en timme inne i planet så lyfte vi 3,5h försent mot Sverige. Och då var det skönt att åka hem må ni tro!
Jag fick ändå hjälp på planet av en massa aerobicinstruktörs-tjejer från vårt hotell som alla gärna lånade en nöjd, liten Nellie en stund. Dessutom träffade jag en kille vars barn jag hade på min förskola för 10 år sedan, och de ville också låna henne en stund så att jag kunde natta Leo som var alldeles jättetrött.
Vi landade 00.30, tog bilen hem och var hemma till 02. Så skönt att sova i sin egen säng!
Idag kommer pappsen hem och det har vi längtat efter, har inte träffat honom på 11 dagar så han längtar säkert efter oss också!
Får sätta in liten foton ikväll då Nellie återigen vill vara med sin mamma! Vi hörs!

onsdag 8 september 2010

Tro, hopp och kärlek

Tro är att barnens mormor kommer att fixa sin behandling galant den här veckan och att hon på lördag kommer att få åka hem och vila innan det är dags för ny behandling. Att barnens pappa kommer att sakna oss massor när vi är utomlands i en vecka utan honom. Att barnens och min resa kommer att bli helt underbar!!
Hopp är att flygresan flyter på bra, att det inte blir förseningar, att barnen eller jag inte blir sjuka, och att vi snart får träffa vår underbara familj igen som var här på Nellies dop! Tack alla nära och kära, och vänner!
Kärlek är familj, släkt, vänner. Livet vore inte detsamma utan er!
Ta hand om er så hörs vi kanske när vi är framme i Fuerteventura i sol och värme, massa kramar från oss!

söndag 5 september 2010

I morgon....

lovar jag att berätta lite om vad vi haft för oss på sistone, idag är jag alldeles för slapp då vi haft fullt upp med dop och annat hela helgen, men i morgon är jag pigg igen!
Sov gott allihop!