Stackars Leo

Gårdagen började dåligt, riktigt dåligt.

Leo bara grät och grät hela morgonen och ville bli buren. Det kändes hemskt i mitt hjärta även om jag vet att han har en sån period just nu, han vill helst bli buren och vara liten.

Så jag låter honom vara det, och bär honom lite extra de dagar då han är så ledsen.

Dock så blir han lite gladare när vi väl kommer iväg med cykeln eller vagnen, och han vet att han ska få träffa sina kompisar hos dagmamman.

Jag lämnade honom hos dagmamman och sa att vi hade haft en riktigt tuff morgon, att hon mer än gärna fick ringa om han verkade trött eller ledsen. För trött har han varit de sista dagarna, och han har verkligen ätit dåligt.

Hon lovade att ringa Leos pappa om det var någonting.

Så runt 10 ringde hon och sa att Leo haltade och verkade jättetrött och hon sa till pappa att han kunde hämta Leo lite tidigare, men att Leo gärna fick äta lunch och sova hos henne först, så kl.14 skulle han hämta Leo.

Kl.11 ringde hon och sa att Leo bara somnade och verkade slapp så pappa ville hämta hem honom på en gång i stället.

Väl hemma så såg pappa att Leos ena knä var alldeles svullet och rött.

Jag ringde vårdcentralen och fick en tid till eftermiddagen.

Sen ringde jag dit igen och undrade om det var rätt ställe att åka till om det skulle vara så att benet behövde röntgas, och hon tyckte att vi skulle åka till SÖS i stället.

Kl.15.45 skrev vi in oss på Sachsska med en son som inte velat stödja sig på sitt ben alls på hela dagen, han hade feber och var lite trött.

Kl.21.15 åkte vi hem efter att de undersökt halsen och öronen (som var lite röda), knäet som var lite svullet och tagit infektionsprov genom ett blodprov (vilket Leo sov igenom, han var så trött). Som tur var hittade de ingen större infektion i hans kropp.

Läkaren påtalade att han ville gärna göra ultraljud på röntgen för att se om förkylningsviruset kunde ha satt sig i hans höft. Det är inte alls ovanligt att det gör det hos barn.

I alla fall, de hade ingen möjlighet att ta emot oss på röntgen (som tur var då vi ville åka hem och sova, Leo sov redan sedan länge) så idag kl.09.30 ska vi tillbaka till akuten då de följer oss till röntgen och tar ultraljudet för att se om de hittar någon vätska i höften. Det är något som läker av sig själv men de ville ändå se hur det såg ut.

Så jag har en väldigt trött och lugn son hemma, som inte kan stödja sig på sitt ben alls utan sitter/ligger i soffan och tittar på tv. Stackars liten, hoppas att han blir frisk snart!!

Så här står det om det på internet:

Coxitis simplex

Coxitis simplex är en inflammation i höftleden. Någon riktigt bra svensk benämning på denna övergående höftledssjukdom finns inte.
En ofta använd term är "snuva i höften", eftersom man får en ökad mängd vätska i höftleden. Dessutom kan den komma efter en förkylning.

Coxitis simplex drabbar barn i åldrarna 2-12 år och är vanligast i fem-sexårsåldern. Det är den vanligaste orsaken till höftsmärta hos barn under tio år. Sjukdomen är vanligast hos pojkar. Man räknar med att cirka tre procent av alla barn får sjukdomen någon gång under uppväxten. Tillståndet och symtomen orsakas av att ledvätska har ansamlats i leden eller att ledkapseln har förtjockats.

Sjukdomen kan komma ganska plötsligt men också smygande under loppet av någon dag. De består av värk, smärtor när man går och står samt hälta. Besvären kan vara lindriga eller svåra: allt från en helt obetydlig hälta till ordentliga smärtor, ibland så kraftiga att barnet inte alls kan gå. Det gör ont i höft, lår och ibland i knäområdet.
Ibland kan barnet ha haft någon form av infektion tidigare, till exempel förkylning, öroninflammation, halsont, mag-tarminfektion eller urinvägsinfektion, men det vanligaste är att symtomen kommer helt utan vidare.