....Lycka...

Lycka är att få lägga sitt barn i sängen och bli lycklig över att han kan andas. Visserligen med hjälp av sin nya astmaspray och lite nässpray men ändå. Att få höra det där ljudet när ens barn har somnat och drar djupa, tysta andetag. Så fridfullt och skönt. Det fick mig nästan att gråta ikväll.

En hemsk sak som kan hända en förälder är att vakna mitt i natten av att ens barn knappt kan andas. Man blir rädd, och orolig. Hoppar in i en taxi och åker in på barnakuten. Får höra av personalen att det är konstigt att vi stått ut så många dygn hemma utan att åka in. Att det den här gången var bra att vi kom, och att vi förmodligen får bli kvar. Att ens barn inte alls mår bra. Det är inte det värsta man kan vara med om som förälder, men det är det värsta som jag som mamma varit med om, hittills.

Nu är vi i alla fall hemma. Från att ha haft en jättetrött och slö liten Leo som nästan behövde dropp igår kväll har vi gått till att ha en piggare Leo som äter och dricker som han ska. Visserligen är han hostig och trött, men vi känner att det är skönt att ha honom hemma igen. Slutdomen från den här vistelsen blev negativt på svininfluensa-provet (thank God), förmodligen har Leo benägenhet att få riktig förkylningsastma som gör livet lite jobbigt för honom så fort han får ett virus och nu kan det bara bli bättre.

Så i förmiddags fick vi åka hem utan antibiotika och svininfluensa, men med en gladare kille och astmaspray som han ska få de kommande 3 dagarna flera gånger per dygn (plus varje gång den närmaste framtiden då han får virus/blir förkyld). Dagbok ska skrivas för varje gång han blir sjuk och hjälper astmasprayen så är det lugnt, hjälper den inte så blir det sjukhus.

Som jag skrev sist vi kom hem, nu kan vi bara hålla tummarna för en lite friskare tid för Leo och tack igen alla som tänker på oss! Ni är bäst!